Skogsfolk har sen urminnes tider lärt sig att faktorerna ljus, värme, vatten och näring, med beaktande av skaderisker, de är de viktigaste för att styra skogsskötseln och givetvis gallring.
Nu har Amanda de Castro Segtowich på SLU gjort en avhandling, där hon genom att gallra hårt i tall sett att då blir brösthöjdsdiametern betydligt högre efter gallring beroende på att vattentillgången till de växande träden blir bättre.
Hur kan detta påstås vara något nytt? Hur mycket beror även på att näringen efter gallringen också gynnar de bättre träden. Eftersom det nämns att grönkronan också blev längre efter gallringen så påstås det också bero på bättre vattentillgång. (Tall är ljuskrävande och behöver extra mycket ljus för att utveckla sin krona.)
Varför breddar inte Amanda sin slutsatser till att det är tre faktorer ljus, vatten och näring som nu gynnas av gallringsåtgärden?
Är det lämpligt att säga att Amanda på SLU framstår som enkelspårig och att tidningen SKOGEN försöker ta poäng genom marknadsföring av förhållande som varit kända i skrift från skogsskötselns begynnelse. Har Amanda här visat något avslöjande om sig själv?