virkesakuten

Ett verktyg för bättre virke.

"Kungsord" från Länsföräkringar....

En skogsägare har skickat ett brev som på anmärkningsvärt sätt visar hur han drabbats av Länsförsäkringars godtycke och slarv.

I myndighetston har ”underhuggare” i Länsförsäkringar försökt ”läxa upp” skogsägaren och påstå att denne inte har kunskap tillräckligt om hur stormskador värderas.

 

Klavertramp nr 1:

I sin ”lektion” påstår Länsförsäkringar hur uppgifter skall tolkas om förhöjd stubbe och nämner vad de anser är  ”rätt höjd”. Dock visar det sej i gjord utbetalning att ersättningen i aktuellt fall är gjord för en dm högre stubbe.

 

Klavertramp nr 2:

När sen rätt ersättning för förhöjda stubbar skall ”förklaras” och räknas ut använde han värdet för 1% minskad timmerandel i stället.

 

Klavertramp 3:

Uppenbart har han inte i någon omfattning gjort någon kontroll på det han räknade ut. Inte en siffra rätt!

 

Maken till rallarsvingar från ett försäkringsbolag som skall hjälpa till i en katastrof situation. Katastrof!

Det är så nära så man kan säga att Länsförsäkringar är som en tusenfoting till att trampa i klaveret.  Tyvärr utan att skämmas eller ta det fulla ansvaret.

VIDA-världen m.fl....

Vida presenterar fortfarande sina prislistor med ofullständig fakta.
Skogsägaren kan välja betalning i alternativt m3to eller fuskfub/matrisfub.
- Dock står inget på fuskfubslistan om att virket räknas om till fub efter gamla omräkningstal som ger för låg volym.
- Eftersom Vidas Vislandalista vill ha 90% av bitarna i ca 52 dm medellängd uppstår mycket stora förluster med fuskfub.
- Omräkningstalen är ju baserade på aptering där medellängden är ca 44 dm.

Att gång på gång se detta överutnyttjande av skogsägare med så minimala reaktioner från skogsägare förvånar mej.
Att gå runt detta med förhandling i fast pris per m3fub är svårbedömt (se föregående inlägg). Dessutom är det ju så att den m3fub som betalas fast pris för är också efter omräkning till fuskfub!
Därmed är förlusten lika stor i procent oavsett betalning efter prislista eller förhandling.
För att undvika detta fel måste förhandlingen resultera i ett för många odefinierat behov av prispåslag.

Är det denna "röra" virkesköparna vill åstadkomma?

Vad blir följden?

Det blir allt vanligare att olika personer framställt prislistor på virke resp. avverkningskostnader som onödigt mellansteg vid försäljning. I stället föreslås direkt fast nettopris förhandlas fram på virket.
I mina ögon förvånar detta synsätt.
  • Hur vet en skogsägare vad som är rätt pris för sin avverkning om inte prislistor och flera referenser kan jämföras mot egna trädslag, grovlek, kvalitet, mängd etc.?
  • Hur kompetenta är flertalet av skogsägarna på ovanstående och vid förhandling?
  • Enklaste förhandlingsläget kanske är när 2.000 m3 skall säljas och det är attraktivt så flera köpare köpslår om avverkningen. Då väljs oftast den som betalar bäst. Om säljaren är kompetent omkring kostnader, kvalitetskrav på avverkning och redovisning så är läget gott.
  • Kanske det svåraste läget är när avverkningen omfattar gallring med skiftande markförhållanden och det kräver avverkning vid frusen tidpunkt. Bara ca 200 m3 eller 4 ha gallring.
  • Olika beståndsförutsättningar råder och träden är inte definierade utan beror på skördarförarnas val av gallringsstammar.
  • Köparna ”springer inte benen av sej” för att komma över denna volym.
  • Om köparen har begränsad kunskap, om gallring (trädval och gallringstyp), kostnader, avverkningsförhållanden, kvalitet på arbete, bor 8 mil från skogsfastigheten och sällan förhandlat om skog med ”proffsiga” virkeshandlare, är utgångsläget mycket svårt.
  • Mina erfarenheter är att bland de skogsägare som ändå lurats av virkesköpare eller fått ett ”avslut” som inte blev till belåtenhet, så är det ca 50% av dessa som skulle betraktas som rutinerade skogsägare, förhandlingskompetenta och med stort kontaktnät.
  • Inte minst senaste året har många i södra Sverige förhandlat och sålt till fast nettopris per m3fub. Mer än hälften är nu ganska öppna och säger att de gjorde en otillräcklig affär. Hur många som i det tysta är missbelåtna vet jag inte. Men några år senare brukar det erkännas att ”förra virkesaffären var inte så bra”.
  • Lura inte in andra skogsägare som är bland de som har dåligt utgångsläge i förhandlingen i samma ”frejdiga virkeshandel” som ni förespråkar. Sannolikt är det dessa dåliga affärer som gör att vissa andra gör riktigt bra affärer.
  • Kanske närmar vi oss läget på 50-60-talet då det var mest affärer mellan skogsägare och virkeshandlare utan fasta priser. Dråpslaget blev då när köparna ”delade upp kommunerna mellan sej” och inte konkurrerade.

Lycka till om nästan alla kan bli vinnare.