Jag vill försöka beskriva en liten del av vad en forskare (Trädgård?) sa i Aktuellt i torsdags kväll angående situationen med sprängning och skjutning som uppstått.
En frikostig mottagning av personer från sämre förhållande (ifrån början i all välmening) har resulterat i för stora nya problem som för länge troddes skulle få sin lösning med de inblandade människorna som skulle få en bättre situation. Rätt myndighetsagerande gjordes inte alltid. Bland de som kom till Sverige fanns åtskilliga som inte hade kultur i sig för tillräcklig aktiv strävan eller såg möjlighet att jobba sig till ett intressant liv och lockades i stället till spontan gemenskap som kunde växa till egen lönsamhet, men på olika bekostnad av andra människor.
Själv tror jag att intresset att umgås mellan inhemsk befolkning och inflyttade uppstod inte tillräckligt.
Tillit förväntade från flera håll, men detta blev kanske den avgörande bristen. Nu skördar vi konsekvenserna av detta.
Åter nämner jag att vissa personer tyvärr stimuleras av att trotsa normer och gå sin egen väg. Denna grupp ökar också om vägen till lönsamt jobb är för svår.
Hur mycket påverkar ovanstående om ”klimatet” i det privata och i affärslivet samtidigt är utnyttjande och relativt osmakligt? Det är då jobbigt att tillhöra den underlägsna gruppen.
Vad kan vi som åskådare samtidigt se i vardagslivet som egentligen är precis lika motbjudande? Tänk till och se nästa inlägg;