Normalt brukar Skogforsks vd Charlotte Bengtsson inleda tidningen med sin version av dagsläget och framåt, men nu är hon placerad på nästa uppslag eftersom Johan Möller bitr. chef för värdeskapande ekosystemtjänster har ordet först i tidningen.
Johan uttrycker hur erfarenhetsuppbyggnaden i skogsbruket varit tidigare, men ändrats. Möller, som varit med länge, han kan anses vad gäller aptering började sin insamling av erfarenheter vid den allra första Virkesvärdestesten i Alvesta 1995, då han kom ut som oerfaren resurs under Jan Sondell.
På den tiden fanns apteringskunskap i större omfattning i folk som fällt träd och apterat dessa. En del hade sett sitt virke sågas på lokalt sågverk och kanske använt virket åtminstone med föräldrar. Viss ”röntgenblick” fanns vid den tiden om vad som hittas inne i stocken. En del hade även med kuberingstabeller och prislistor i handen räknat ut vilket apteringsalternativ som gav mest i trädet. Här fanns en kunskap, som det nu kan ta en centralt placerad ledare alldeles för många år att komma i närheten av. Jag har ju nämnt om hur min skogspraktik och första år som apterare och virkesmätare räckte för att på tre år komma ifatt Skogforsks dataprogram och börja gå förbi med mina kontroller och utveckling direkt ute i skogen.
Med detta vill jag även tydligt betona att självverksamhet i skogen är något synnerligen värdefullt, för att dra tidiga slutsatser och kunna sätta ner ”stödbenen” på så fast mark som möjligt. Forts;