Mycket av debatten i samhälle och värld går ut på att förenklat och övertydligt peka på hur dålig motparten är. Putin såg nazistproblem i Ukraina som skäl för att ”rädda landet.
Skogen skall bli en avgörande räddning för klimatkrisen som ackumulerande faktor av koldioxid. Den mesta slutavverkningsskogen skall stå 20 – 30 år. Jag tänker på uttrycket, medan gräset växer dör kon. Jag syftar på skogsägare, skogsindustri och vårt land.
Politiska debatter liksom även den skötselbetonade, har blivit alldeles för enkelspårig. Tänk på uttrycket: ”Två som står och skriker på varandra på var sin sina om ett krondike”.
– Det har blivit väldigt polariserat, mycket ogrundat tyckande som bara eldar på debatten. I stället borde man leta efter var någonstans som man kan komma överens.
Det känns dock värdefullt att man någon gång i vecka hör i debatt i Aktuellt att två motparter på något sätt är överens om en del. Varför försöker man inte analysera vad som är gemensamt bra och viktigt för samhället och nyansera vilken påbyggnad som kan göras till en ytterligare möjlig stor förbättring. Då skulle låsningar och många förseningar undvikas och ytterligare motsättningar som skadar attityd till politik etc.
Är det också möjligt att göra en överenskommen kompromiss på ett område, för att få en motiverad fördel på annat område för gruppen? Mer öppen attityd av att vilja ge och ta, utan att motpart och egna gruppen går i taket? (Är det önsketänkande?) Forts;