Forts; Som ni vet blev sen Hylte SBO nyfikna, när de såg vad huggarna på Unnaryd SBO hade åstadkommit. De beställde en provkurs för sina huggare. Viss justering och utökning i utbildningen blev följden. Det var dock något nytt när till 95% okända personer skulle utbildas. Resultatet blev bra även om ”fingertoppskänslan” inte klarade varje personlighet. Teoriförmågan i vissa var svår att se tidigt nog.
Men atmosfären var god och alla var med på att göra jobbet bättre. (Detta är ofta en förbisedd faktor når utbildning sker till folk på grundnivå.)
Nu började huvudkontoret i Växjö att intressera sig för vad mannen i Unnaryd höll på med. Utbildningsledare Jan-Åke Roonström hjälpte till. Snart började ”praktikens man” på timmeravdelningen på HK Verner Pettersson se värdet i ett bättre virke till industrin. (Min röjsågsperiod tog genast slut.)
Fem år senare, 1976 hade ”budskapet” även nått svårflörtade Norra Kalmarregionen. Men nu hade processorerna kommit och där fick jag börja från ett helt nytt nolläge, med förare som oftast aldrig apterat ett träd. En ny oväntat positiv utveckling fortsatte i ca 20 år och nya möjligheter hittades. Samarbete med Skogforsk och skördartillverkarna började alltmer, de ville ha hjälp av mina erfarenheter och de insåg omfattande möjlig utveckling. Inköpsavdelningen i Växjö såg möjlighet att få bättre virke. (Men någon såg att det billiga felapterade virket kunde de inte längre tjäna lika mycket pengar på.)
Jag hade själv lärt mig programmering i dator och hade egna specifika program som gjorde bättre jobb än Skogforsk och maskintillverkarna. Framtida möjligheter syntes på egentligen alla fronter. Men hur gick det? Forts;