Över hälften av skogsarbetarna anser vid utfrågning, att de behöver mer utbildning. Vågar man tro att detta beror på ett uppvaknande i branschen?
Det har alltid behövts. Jag minns när jag inledde mitt jobb som röjare intill Dädesjö kyrka 1964, med Sivert Ekberg inom hörhåll. När jag hamnade i en för grov björkgrupp och saknade erforderlig kunskap, då var jag nära att vilja byta bransch.
Sex år sen tillsammans med olika skogsarbetare gjorde i alla fall att jag lärde känna gruppen och en del försökte jag tipsa om hur motorsågen bör användas. Några sa jag var dum eftersom de inte villa vara i ljudet hela dagen och det frestade den ofta för slaka kedjan. Andra såg dock snart fördelarna och omsatte tipsen så han medverkade i 20 talet studiecirklar för skogsägare (före motorsågskörkortets tid). Lokalt uttrycktes värdet av den där unge tjänstemannen som börjat jobba i trakten.
Utvecklingen med aptering utbildningen med början 1970 känns som en epokgörande omvälvning i skogsbruket. Synd att huggare blev något överflödiga på 80-talet och inte utbildning på fler uppgifter blev följden då för många nog. Vilka försök gjordes? Forts;