Forts; Föregående beskrivna läge i slutet, det tycks vara lättare att få accept för inne i det egna (felande) företaget (här Södra) eftersom motparten/medlemmen inte nått målet och bokförd kostnad inte ser stor ut. Att en kooperation underminerat sin föreningsidé tycks inte belasta anställda företagsfolket. Att det inträffade i de flesta fall i stället gör fallet känt och leder till att många skogsägare inte vill ha affärer med företaget, det undervärderas även om kostnaden är 3 – 50 ggr större än vad en OK uppgörelse skulle inneburit.
Sanningen har dock hunnit ifatt inblandade i skogsbranschen när dessa ”låsningar” uppstår, men då används det inträffade som ”argument” för att skogsägare inte skall försöka få rätt p.g.a. att köparen har metoder för att då ”slå på fingrarna” med olika hårdhet och kostnad.
Genom denna simpla blandning av tuffhet och serviceanda, det gör att virkesaffären ändå kommer till mellan köpare och skogsägare.
Givetvis finns det också köpare som är mindre affärsmässiga och med större inlevelse undviker de värsta dåliga jobben eller löser det mer OK.
Eftersom dagens skogsägarkår är så splittrad och i många fall för okunniga, så kan ”träpatronernas” agerande fortsätta.
Kooperationen har svikit och de kan anses vara den som mest lever på detta eftersom skogsägare inte tror, att just Södra sviker sina egna medlemmar. Prismässigt agerar de i en division under toppskiktet. Forts;