Vid utrensning av en del gammal timmerstatistik, som två av de praktiska virkesansvariga på HK skickat mig, föll blicken på följande.
Uppgifterna avser säsongen 1976/77. Detta var första säsong med stockprisnota, då varje stock fick sitt pris även efter sin längd.
Dessförinnan fick virkespartiet pris efter medellängd, vilket gynnade korta grova stockar och långa klena.
Detta ledde även till att mycket virke apterades i mittenlängderna 40, 43 och 46 dm. Om det var riktigt snyggt blev det 49 dm eller längre om det var fram till krök.
Bygghandeln ville då ha längre virke och större spridning på längderna.
Det var även första året som varje region på Södra hade en processor som arbetade i Södras regi. Vi bör dock notera att det var ett synnerligen oprövat kort i detta läge. Här följer några resultat;
Statistiken visar på att alla 12 regionerna fick i snitt 23.3% i de tre längsta längderna 49 – 55 dm.
Att viss lyhördhet ändå hade extra värde, det visas redan första året, där region Halland fick fram 33.5%. D.v.s. 50% mer än de totala uppgifterna, där även region Halland själv ingick. Men ett erkännande till förarna från Långaryd Christer Karlsson och Jonny Boqvist känns nu motiverat eftersom de med processorn nog kört 1/5 av grantimret. Sug på detta! Forts;