Forts; Sverker skriver att stampris möjliggör flexibel aptering. Ja det kan det göra om avverkning enligt prislista som virket köpts till blir helt fullföljt, då behöver man ändra virkesmottagare. Men det får inte bero på bristfällig planering/bedömning, som nu lättare blir möjlig, genom att Södra köpt för billigt virke. Val av objekt och prislista bör ju även göras efter beståndets förutsättningar.
De skriver också, att Södra med stampris får ett bättre utbyte och leveranssäkerhet. Hur kan man få det genom köp av enhetligt ”bulkpris” och utan egentlig hänsyn ens till verklig timmerkvalitet i beståndet? Det enda som beaktas är röta och missade krökar som ger massaved över 14 cm. Bevisligen saknas ”fingertoppskänslan” nästan helt.
Ändå skriver Sverker och Håkan Benschjöld flera gånger, att det finns i stampris en kvalitetsaspekt men den syftar egentligen bara på rötmassaved som särbehandlas. Men inte mängden bra kvalitet, där inte ens mängden snickerivirke beaktas tydligt. Men får Södra billigt virke kan även dålig kunskap i förare döljas genom stampris.
Det enda ”missnöje” som de båda framför är att skogsägare är sena att ta till sig nya arbetssätt och sälja till stampris. Men stampris är inte så bra som herrarna påstår. Punkt slut!
De båda är dock lyckliga över att skogsägare nu inte ”stör” köparfolk med synpunkter som tar tid, om att virke nu ligger kvar länge vid bilväg. Egentligen säger det en del om att nu kan Södra slarva med hämtning och det blir inte samtalsämne i bygden, när vårhugget virke ligger kvar vid bilväg och blir insektskadat och hämtas efter semestern. Har man köpt virket billigt har man mer råd till slarv.
De säger att nästa steg önskas bli att komplettera stampris med fast kostnad vid köp. Vem har bäst insikt om vad som är fördelaktigt pris då? Blir det ytterligare ett sätt att konservera ”bulkkostnad” och avverkning blir ytterligare en grå massa som blir allt dunklare för skogsägare?