Forts; Det är oroande att läsa på debattforum, där äldre Södramedlem tipsar om att sälja slutavverkning till stampris/skördaremätning. Är det dennes matematik eller förvillande råd som framförs?
Debattören skriver: ”Då kan ju köparen aptera hur den vill, du får ju samma betalt.” I varje fall vet vi att ju mer Södra påverkar, det avlägsnar värdet ännu mer från det som skulle varit det rimliga. Varför ser de tolerant på att köparen tycks ha fått billigt virke som de kan missbruka att optimera virkesvärdet på och ibland ha råd till att slarva?
Denne skogsägare lyfter även följande: ”Att ha en skoglig rådgivare från skogsägarföreningen som bollplank i sitt långsiktiga förvaltande av skogsfastigheten kan vara nog så värdefullt.” Tyvärr indikerar inte alltid yttrande från Södras rådgivare värdefull trygghet. I flera decennier har de även gallrat för hårt, slutavverkat onödigt tidigt, egenmäktigt utökat barkborreavverkningar, misslyckats i jobb och redovisning mm. (Har skogsägare råd till denna ”gratisrådgivning” som kostar så mycket senare?)
En humoristisk synpunkt nådde mig. ”Frimodigheten” i Södras rådgivare beror kanske på samma skydd som Håkan litar till, d.v.s. Benschjöld. Forts;