Bristen på förare i skogsmaskiner fortsätter decennier efter decennier. Varför ser vi inte avgörande ändring eftersom förhållandet är dåligt för skogsproduktionen?
3% av gymnasieeleverna i landet väljer naturbruksgymnasier. Men bara 0.3% väljer skog.
Är betalningen för låg? Är företagskunskapen för låg i branschen så vinsterna blir för små?
Kvinnor förekommer så lite så det är sensation när så sker.
Vissa ser ensamarbete som en nackdel, men det finns många som väljer skog p.g.a. att man råder sig själv.
Varför lockar inte modern maskinteknik med dator?
Det borde finna outtömliga möjligheter att med egna metodförbättringar trimma teknik och lönsamhet i dessa jobb och känna utvecklingsförmåga i skogsbruket.
Jag misstänker dock att flertalet förare upplever att utvecklingsförslag på maskinerna är för tungrott alternativ för att få stora tillverkare att ändra på något, som ändrar behovet på hyllan. Detta p.g.a. att tunga beslut av ekonomiavdelning skulle sen gå till utvecklingsavdelning med ritare och slutligen stor avdelning eller underleverantör som skall involveras som tillverkar etc.
Undantaget är väl några entreprenörsföretag som en tid blir involverade i utveckling av ny modell möjligen var 20:e år.
Troligen är vi långt från den tid då företag hade förslagslåda som även kunde ge initiativ en slant. Var 80-talet den sista riktigt inspirerande utvecklingstiden?
Är det enformighet och attityd att så har vi alltid gjort som bromsar och bidrar till att nya resurser inte söker sig till skogsmaskiner i tillräcklig omfattning?