En docent på ett universitet skriver entonigt om hur bra skog som sparas är mot klimatproblemet eftersom den binder koldioxid.
Att spara levande skog för kollagring är effektivt. Men docenten framhåller hur mycket all skog sparad skulle innebära. Men jag ser inte någon värdering av hur skogsägare under sådan tid kompenseras.
Han skriver inget om vad hus skall byggas av under tiden. Hur kan ett alternativ framställas på detta sätt omkring ett medel som egentligen redan är överutnyttjat?
Vad gör skogsindustrin under dessa kanske 40 år med ”sparsamhet”?
Måste vi nu fundera på vad som kan bli följden om klimatproblemen inte får tillräcklig lösning? Kommer skogsägare, skogsnäring, landsbygd, länder i Norden mm att offras för att snabbt reparera en ohållbar situation där stormar, bränder och torka ödelägger enorma område och ökar problemen?
Jag är rädd för att det på oväntat måste till någon politik som kastar om till offensiv klimatpolitik, men är opinion eller diktatoriska krafter en realitet när många människor av olika skäl börjar lida i stora område ex. vid kuster (där man tidigare stoppat vindkraftsparker).
Vi ser i vårt land vilka lagar som kommit efter gängkriminalitetens ökning. Uppstår nya svårlösta problem så är 300 000 skogsägare en liten grupp som riskerar köras över.
Hur får vi många/alla att sätta i gång med livsförändring som klimatmässigt gör världen bättre?