Pär Fornling vill jag ge en eloge för raka yttrande i fredagens ledare.
Han påtalar det orimliga i att skog som behövt växa länge på svaga boniteter och därför inte fått rikligt med vägar, det har gjort att Skogsstyrelsen sett möjlighet att tolka det som att det är obrukad (skogs-)mark. Dessutom påhejade av intressegrupper. Men det värdet som mark och skog har, det ska tas ifrån skogsägare som köpt marken och behöver likviden från virket.
Skogsägare behöver stämma staten för att försöka få sin naturliga rätt och en tid därefter riskera en del tid, hälsa och ekonomi.
Myndigheters agerande omkring små vattenkraftverk är av liknande metod, där andra har investerat och egna värden ”raseras”..
Att myndighetspersoner får testa denna sorts verksamhet utan hänsyn och personligt ansvar är oförsvarligt. Jag har sett och nämnt liknande även i andra inlägg här där skogsägare förlorat värde i mångmiljardklass och det är minst lika illa. Vilken förskjutning är det som sker i vårt land?
Fornlings uttrycksfulla yttrande är klockrent avslöjande, att ”För staten och ämbetsmannen är detta en vanlig dag på jobbet.”