Fortsättning på ett komplicerat men värdefullt tänk;
Tolkning 3 – Innovation och produktutveckling.
Under de senaste åren har det även växt fram en tredje tolkning av intressentmodellen.
Vid sidan av att det är moraliskt riktigt och varumärkesfrämjande, går det nämligen att argumentera för att företag ska ta hänsyn till sina intressenters åsikter och intressen för att det främjar den egna produktutvecklingen rörande hållbara och ”etiska” produkter.
Huvudtanken i ”innovationstolkningen” av intressentmodellen är att det är riskabelt att, som i varumärkestolkningen, enbart fokusera på de mäktiga och inflytelserika intressenterna, eftersom det långsiktigt kan hämma och konservera företagets innovationsprocesser och produktutveckling. Företag bör därför försöka ta del av all den kunskap och de innovativa idéer rörande miljö- och sociala frågor som
finns utanför företaget och dess närmaste intressenter och involvera intressenterna i ”utkanten” av företagets intressentnätverk i innovationsprocessen.
Konkret innebär detta att företag bör försöka involvera intressenter som annars inte skulle interagera och tillföra sin kunskap till företaget, d v s involvera maktlösa, ointresserade, resurssvaga och till företaget negativt inställda intressenter i innovationsprocessen. I denna strävan att involvera intressenter som företaget annars inte skulle interagera med, finns alltså en likhet mellan innovations- och moraltolkningen av intressentmodellen. Drivkraften bakom involverandet är dock fundamentalt olika. I innovationstolkningen handlar det uteslutande om att förbättra företagets innovationsprocess, produktutveckling och lönsamhet medan det i moraltolkningen handlar om ett moraliskt ansvarstagande gentemot de svagaste aktörerna i företagets omgivning.
Jämför inte äpplen med päron! Intressentmodellen kan således tolkas på tre olika sätt och ge tre olika svar till varför företag ska ta hänsyn till sina intressenters åsikter och intressen. Dessa anledningar är: (1) för att det är företagets moraliska skyldighet att ta hänsyn till de omvärldsaktörer som påverkas av företagets agerande, (2) för att hänsynstagandet förbättrar företagets varumärke och omgivningens förtroende för företaget, vilket i sin tur förbättrar företagets långsiktiga lönsamhet, och (3) för att
hänsynstagandet främjar företagets innovationsprocesser och produktutveckling, vilket i sin tur förbättrar företagets långsiktiga lönsamhet.
I dagsläget lämnas vi tyvärr allt som oftast att själva utröna vilken av ovanstående tolkningar som avses när någon hänvisar till ”intressentmodellen” eller yttrar utsagor som ”företag ska ta större hänsyn till sina intressenter”. Detta är olyckligt och förvirrande och vi bör därför, i samtalen om socialt ansvarstagande och etik i näringslivet, själva alltid tydliggöra vår egen utgångspunkt och våga fråga vilken tolkning av modellen våra samtalspartner använder. Då, och först då, kan vi undvika ändlösa missförstånd och konfrontationer beroende på att vi, i samtalen om intressentmodellen, helt enkelt talar förbi varandra och jämför äpplen med päron.
Som jag ser det är typ 2 och 3 inte moral utan olika grad av affärsintresse, där man vill vinna helst något mer på "moralisk" framtoning.