Skogsland hade nu en artikel om hur virkesmätare introduceras och hur mätarna har det. Artikeln ser instruktiv ut. Men har inslag som ni bör analysera sakligheten bakom.
Förr startade mätare med arbete som var utbildande och inte var lika stressande. Därefter lotsades de in i mätstationer styrda av tempo. Linnéa som bara arbetat ett år gillar inte stressen, när många lastbilar kommer samtidigt. Jag kan instämma genom egna erfarenheter från ensamarbete vid provisorisk mätbrygga på Getterön. Fem lastbilar stod ibland i kö när jobbet började kl. 07. Påtryckningar från åkarna förekom.
Denna mätare i artikeln är ett år tidigare hämtad från tillfällig anställning på ICA. Onekligen undrar man om det är där virkesmätare med bästa erfarenhet hämtas? (Eller är det dessa mätare köparna vill ha?)
I faktarutan vid artikeln står att kontroll övervakas av Skogsstyrelsen. Detta är nästan helt fel. I princip ingen mätare kontrolleras av Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen arbetar uteslutande "förebyggande" via Kontrollkommissionen, som är sammansatt av mätningsföreningarnas konrollpersonal. (Uppenbart "snackar" man ihop sig.) Mätningen får inte bli dyr.
Kontrollen på mätare är helt en internkontroll med inslag av att dölja problemen utåt. Det viktigaste för organisationen är "likriktning". (Minns när VMF SYD på några år i början på 90-talet ändrade mängden O/S från ca 80% ner till ca 55%. Detta skedde utan ändring av ett enda tecken i bestämmelserna.) Självklart blev det då samtidigt en dold prissänkning för skogsägarna. Var det någon som skrev om detta?
Virkesmätningen är för mycket styrt av folk från bolagskorridorer.
Artikeln har för mycket tecken av beställningsarbete från VMF, utan att det står i artikeln.
Jag återkommer med mer.