Kommentaren i inlägget nyss har tankarna på att kopparbeläggningen skulle lösa problemet med "rotsnurr". Mig veterligen gör kopparn detta.
Men min tro nu är att täckrotsplantor skickar ut många rötter som fightas om ytan närmast under trädet.
Tittar man på en självsådd planta knappt en meter hög, så har den 3-5 rötter som är tämligen kraftiga och i min tanke är att dessa fortsätter utåt och förstärker sin styrka och därmed stormtålighet. Stödbenen står längre ut. Som gamla skogsmän sagt så växer långa och bra rötter ihop mellan träden och stabiliserar varandra.
Hävstångskraften borde bli ännu större i 30 års åldern med ursprung från självsått.
Jag tror på marginalen att barrotsplantor är bättre än täckrot på sikt mot vind. (Under förutsättning att de inte "kuvertplanteras" som Vida m.fl. gör.) Fråga plantfolk på Elmia!
Notera min reflektion att stormskadorna är allvarligare numera och slutar ju inte. Varför?
69-stormen var visserligen kortare i tid än Gudrun men mycket stark. Skadorna var ju egentligen blygsamma mot Gudrun. (Jag hyggesrensade den dagen.) Vi glömde bort i 35 år att vara oroliga för storm.
Fritt fram med kloka synpunkter!
Rotsnurr va det.
En annan tanke man har är att man vill att rötterna ska gå djupare ner i backen.
Men med dagens väder med sydväst på hela dagen och ankare runt midjan så tänker jag att det bara blir viktigare och viktigare att hålla ordning på minsta dike och planera dikesrensning redan vid anläggande av ny skog där det finns sådana så att trädrötterna från början är tvungna att rota sig djupare ner.