Forts; Krävs nu omtag för den unge jordbrukaren? Räcker intresset för att ta nya tag och behöva erkänna att utvecklingen gått i annan riktning än tänkt.
Räcker det att bara vara väluppfostrad i detta läge?
Vad händer om unge jordbrukaren blir sjuk eller skadar sig värre än återkommande ryggont och klämning?
Söker man hjälp?
Finns det djur som då inte uppmärksammas i rätt ögonblick. Blir något försummat. Blir det kvalitetsbrister? Fortsätter detta åt fel håll?
Detta stadie kunde man ana i de få ord som nämndes av stipendiaten av Einar Haags uppmuntran. Då behövs vårdande och lyftande initiativ från släkt, grannar, vänner, föreningsliv m.fl.
Frågan bör ställas hur ”enmansföretag” skall vara möjliga att driva på landsbygd, där det blivit långt mellan enheterna. Är lönsamheten tillräcklig för att nya ägare skall våga och kunna ta över så kapitalkrävande verksamhet med hus, redskap och drift. Väderberoendet är också en riktigt stor och styrande faktor. Om inte så är fallet hur påverkas då självförsörjningen i landet?
Mot detta hörs kritik från allmänhet/väljare när smöret blivit dyrare.