Jag vill anknyta till Eriks kommentar till inlägget https://virkesakuten.blogg.se/2023/january/55-vad-gor-lrf.html
(Klicka på vita fyrkanten upptill i inlägget!) Som jag också lade ut öppen text på i går kväll.
Erik som är en erfaren person och har insikt i skogsbranschen på flera plan, han känns stabil att referera till. Han ser faran när man löser upp viktig kontaktyta mellan personer på landsbygden, bara för att det är bekvämt i stunden.
LRF har varit en organisation likt en ”Samhällsförening” som på bra sätt klarat att samla mangrann medverkan vid ko-släpp eller bygderesa mellan sevärdheter och gårdar där historia presenterats.
LRF:s insats efter stormen Gudrun 2005 var en unik räddning för landsbygden och elbolagen.
När pandemi, ilska över höga LRF avgifter och andra motigheter tärde på LRF:s ekonomi skulle vd Anna-Karin Hatt ändra på detta. Kommer de nya förslagen att innebära att 1/3 av medlemmarna snart är borta i LRF? Ska nuvarande LRF funktionärer bli de som tog bort kraften ur LRF?
I stället för att vika ner sig när de allt färre lantbrukarna inte hinner vara drivande föreningsmän behöver LRF väcka allt från jordbrukare, splittrade skogsägare, nyinflyttade industriarbetare, passiva LRF medlemmar att bidra till kontakt och sammanhållning omkring landsbygd och dess företag.
Kanske behövs en supportgrupp?
Tänker du som LRF:are att argumentera i detta ämne på årsmötena som pågår ännu?
Varför har Sveriges skogsägare Europas lägsta virkespriser? Vilka beror det på? Har du valt dem?