Jo man är på väg att lösa upp alla avdelningarna och lägga krutet på kommungrupperna. Kvar kan dock bli några studiegrupper och intressegrupper, men utan organisationsnummer. Under förutsättning att nuvarande förslag går igenom.
Motivet till detta är att det svårt att få aktiva som vill sitta i styrelse och ha en ansvarssituation.
Avdelningarna har inte haft tid att ordna ”aktiva medlemmar”. Är det covid som startat detta?
Jag har sett hur funktionärsstaben helt bestått av starkt upptagna jordbrukare, som haft relativt kort erfarenhet av föreningsverksamhet. Tiden finns inte hos dessa och bland övriga har det varit svårt att hitta de som hjälper till ytterligare i avdelningsarbetet. Kanske har de inte sedvanlig ”föreningscharm”.
Här ville jag se en mycket viktig uppryckning för att inte för fort plocka bort en sammanhållande allmän kraft, som LRF varit, utanför politiken på landsbygden.
Detta är ju en idé till förändring som kommit uppifrån. Dessutom från de som hårdnackat vägrat att säga ett ont ord mot den olagliga matrisfubben.
LRF medlemmar bör nu fundera på om LRF skall tillåtas bli en företagargrupp som domineras av jordbrukare där de omedelbara problemen finns. Hur skapas övriga opinionsgrupper då för skog?
Hur ska ”träskoposten” fungera för att informera mellan individer om kontaktytan och engagemanget blir ett minimum?
Är avsikten att förminska landsbygdens företagare? Finns det uppbackning från skogskooperationen till detta och som underblåser denna rörelse? Kommer ex. virkesköpare att applådera detta?
Det ska inte få finnas små lokalavdelningar längre! Allt ska vara toppstyrt. Centern här där jag bor lyckades få till en kommungrupp, vad hände, jo de flesta utanför staden tröttnade. Mellanskog gjorde samma sak med råden.... Det skulle bli så bra när det blev större skogsbruksområden, vad hände, jo verksamheten ute i byarna trappades ner och nu är det bara digitala möten kvar snart. Samma sak blir det med LRF. Kanske dags att starta om verksamheterna ute i bygderna i en annan regi?