Man konstaterar att gängkriminaliteten fångar ungdomar som inte känner egenvärde eller får erkännande för gjorda prestationer. Att då i ”ny miljö” få en pizza eller vara med i gemenskap och efter en tid få en statussymbol för liten gentjänst kan fånga en ung person.
Varför klarar inte hem, skola och föreningsliv att göra detta tillräckligt för att skapa dessa drivkrafter i de allra flesta människorna och framförallt motverka de onda krafterna?
Mina tankar går till lyftet som skogshuggarna kände när de fick aptera själva och växte med uppgiften, när timmerstatistik visade oväntat goda resultat.
Likadant blev det för de som körde processor och skördare som också över lag presterade resultat över förväntan. På 70 och 80-talet ökade också ersättningen för dessa, genom att prestationen ökade även om ackorden inte växte lika mycket, men maskinerna blev också mer effektiva.
Åtminstone till ca 1995 då tumskruvarna för ersättning drogs åt och attityden överlag ändrades och kvalitet var inte belönat. När inte kontroller på jobbet förekom dalade det som byggts upp under 15 – 20 år och dog definitivt vid stormen Gudrun. 40 - 75 kr/m3 skulle virkesvärdet nu kunna öka.
Allt detta gav tillfredsställelse och självförtroende. Varför kan inte denna utveckling sprida sig till den unga generationen och rädda den, när egentligen alla förstår värdet av detta? Hela samhället skulle må väl av mer uppskattning och vänliga ord.
I stället har vi ekonomisk trängsel, fusk i arbete, politikerförakt, konspirationsteorier, stölder, bråk och skjutning mm så man vill ge upp.
Har det blivit en sjuka, som någon annan skall lösa, fast det kan lösas på redan känt sätt, om alla vill.