Forts; Branschkunskap är nödvändig. Ner till slutlig lösning är insikt nödvändigt i tillverkarled. Även praktisk kunskap om hur problem måste hanteras/undvikas i skogsmiljö. Biologi och givetvis skogsägareekonomi måste styra mer eftersom det är där nyttan skall skapas. Som ni nog förstår behöver denna nytta öka om klimat och framtid skall klaras. Att göra huvudsakliga vinsterna i tillverkarledet är minimal helhetsnytta.
Är följande uppfattning riktig? Jag anser att entreprenörerna behöver vara även inriktade på vad som är bäst för skogsägaren om helhetssyn skall växa i skogen. Det är entreprenören som köper maskiner. Pris, service och förarvänlighet styr mycket av köpet.
Sen visar det sig att virkesköparen kommer med det de har och kan erbjuda till skogsägaren och miljö och skogsägarekonomi är delvis underordnat.
Men kan nuvarande efterfrågan på virke göra att bättre maskinerkan gynnas, för att få chans att få jobb och virke hos skogsägare? Bevakar skogsägaren tillfället?
På bonitet G28+ kan en huvudstamgallring räcka för att få ett bestånd med produktion som lätt ger dubbla genomsnittliga volymen vid slutavverkning mot idag. Sannolikt också mindre röta och minskade stormskador. Kvaliteten blir bättre och ekonomin ännu bättre. Kollagring ökar. Mer virke vid försäljning.
För detta behövs maskin som klarar sig på vägbredd 3.5 m och har nivellerande hjul i band som skonar marken och träd i vägkanten och då sparar 0.5 m vägbredd.
Är vi överens?