Åter diskuteras hur LRF skall vara formerat framåt, där lokalavdelning är den del som plockas bort frekvent.
Det är inte svårt att förstå att många nu ansvariga i lokalavdelningarna tycker att det är jobbigt att var drivande och se måttliga resultat. Då kommer heller ingen uppskattning för långvarigt jobb. Att då höra att man kan göra som andra avdelningar som lägger ner verksamheten och tror att centraliserad kommunverksamhet håller uppe intresset, det är lätt att hoppas på sådant.
Men vi äldre veta att när kontaktytan minskar når man inte varandra och får inte insikt om vilka synpunkter som uppstår. Snart känner man bara de som leder organisationen till namnet, men man känner inte personligheten bakom.
Fler behöver inse i denna process, att den demokratiska möjligheten för enskild medlem att påverka med ex. motioner, den tycks vara på väg bort.
LRF har även myntat text, att små avdelningar som inte driver frågor i linje med LRF:s hållning utesluts. (LRF har inte alltid rätt. Tänk på matrisfubben.)
Det känns oroande när inflytandet för landsbygd urholkas på detta sätt.
Ni har läst om skogsföretagens utnyttjande av makt på skogsägares bekostnad. Skogspressens orientering till köparna ökar. Tips och hjälp från tidningar är kanske snart borta. Förluster på halvmiljonen vid avverkning som redan Södra orsakat, de blir troligen vanligare. Vem stöttar försiktiga och alltmer oinsatta skogsägaren i den situationen? (LRF slutade med detta för många år sedan.)
När ledning i LRF säger att den ska bli en starkare rörelseorganisation (jordbruk) då stiger min oro.