Utländska plantörer och röjare som är i landet ca 4 månader åt gången har plus och minus på flera plan.
Plus: De nöjer sig med lägre ersättning och bor gärna tämligen dåligt.
De vågar oftast inte opponera sig mot brister som drabbar dem. Det föder orättvisor.
Vårt land tror att det är en viss form av utlandsbidrag.
Minus: Språksvårigheter komplicerar kontakter, utbildning och information.
Kunskaper om vårt klimat, bonitet, trädslag, kultur, ekonomi etc. är begränsad. Detta gör att fingertoppskänslan för ex. varierande stamtäthet baserad på bonitet vid ex. röjning gör att resultatet blir sämre på sikt, när gallring därför behöver ändras tidsmässigt. Rätt trädslagsfördelning kan missas.
Orten med skog blir även utarmad på arbetskraft och kunskap. 2 personer per socken som annars planterat eller röjt skulle varit värdefullt för landsbygden. Att ha denna personal lätt tillgänglig i akut situation är också värdefullt. Inskolningsjobb för ungdomar upphör.
Om plantör bor i trakten görs jobbet bättre eftersom det är avgörande för fortsatta jobb.
Skatteintäkter når inte skogsbygden. Vinst för dagen styr bolag och skogsägare.