LRF har nu beslutat att lokalavdelningar i organisationen inte skall finnas. Minsta enhet de vill arbete mot är kommunorganisation.
Stämman anser att det blir bättre organisatoriskt (färre avdelningar att hålla reda på). Men lokalt kommer det att innebära mer ”vita ytor” där ingen verksamhet alls finns. Det blir för långt mellan funktionärerna geografiskt, så de känner inte till förhållandena tillräckligt. Är det rimligt att tro att det blir skogsbygden som förlorar mest?
Hur undviks nu befarade problem?
Vad händer vid en ny Gudrunstorm eller liknande kaos, om ingen LRF avdelning finns för att organisera upphuggning av vägar o.dyl.? Vem tror att den ende jordbrukaren i bygden skall hinna göra detta när strömmen och kommunikationen är borta? Forts;