Forts; Till förra inlägget bör nämnas att processorerna hade då ingen apterande dator, utan förarna styrde helt längdvalet själva och baserat efter hur prislistan pluggats in i medvetandet.
Ytterligare nämns att dessa processorförare kom till 90% hämtade från skotarledet, så apteringserfarenhet var inte förknippad med priser utan bara virke de sett. Några hade nog varit huggare innan de började som skotarförförare. Men som jag skrivit tidigare, en av de nya processorförarna hade varit textilarbetare i Borås.
Men här skedde då ett värdefullt hopp i apteringsutbildningen eftersom det kändes så värdefullt att med mer kunskap i varje person nu kunde det ge mer effekt på mycket större volymer.
Det som hände en tid efter 1976 var en positiv utveckling, där Skogforsk var ute i verkligheten och kontrollerade. Eftersom de första testerna inte var så förberedda blev resultaten bra insyn på hur kvaliteten var i det praktiska jobben då. (När får vi detta igen?)
Industrin fick bättre virke. Sortimentstyrningen lyckades bättre. Mycket berodde på att förarna kunde besiktiga träden mer systematiskt och ”värdeberoende,” när blicken letade med tydlighet fram hur felfritt trädet var och t.o.m. hur träd var påverkade i omgivningen. När skador och kvalitetsklasser noterades fanns kunskap som ledde till anpassade apteringsresultat.
Men förarna blev nu en medverkande grupp som ställde krav på kartor, sortiment, priser etc. så arbetsledning och regionfolk började tyvärr att ”darra”. Forts;