Forts; Företagsfolk yttrar omkring den stora plantavgången, att jobbet på marken måste fungera. Givetvis instämmer jag, men jag har i 30 år sett hur företagsledningar tror man kan skrämma fram resultat eller hota med samma syfte. Tror du att en fotbollsförening kan nå goda resultat om spelarna hotas, skräms och framställs som dåliga. Varför tror skogens företagsledningar detta?
Varför agerar skogskooperationen likadant?
Två forskare på SLU uttrycker på ett uppslag i Vision. De inleder med att peka på hur arbetskraften i skogen för mycket kommer och går. Bolagen försöker framställa jobben (som inte fungerar) som attraktiva i stället för att lyfta nödvändiga förhållande som slutar i ansvar.
Bara mellan 5 – 30% av plantörerna är bosatta i Sverige. Bolagen har låst sig i en utländsk lösning. (Förefaller omöjlig även om det uppenbart finns prima resurser där som får ”individuell” stöttning.)
SLU varnar för att avståndet ökar mellan plantörer och leverantörer.
De pekar på länkar mellan praktik och kontor som är på väg att försvinna.
Många litar på kontroll och påverkan från certifieringsorganen, men i praktiken är det nästan inget och kritiken landar på skogsvårdsentreprenören.
”Systemen bygger på att det ser bra ut på papperet, men i verkligheten saknas kontroll. Utländska arbetare saknar språk, nätverk och stöd”. Ett uppkommit problem hinner inte lösas innan personen lämnar landet.
Facket har upptäckt att för lite lön betalats ut mot arbetad tid. Sjuklön uteblir trots avtal. Forts;