Tidigare inläggen här om bra och dåliga manuellkap visar på värdet av bra arbete. Förare som har inlevelse och får ersättning för bra jobb kan nå väldigt långt och blir föredöme för andra. Jag tänker nu på Bo Bjelkenberg som utnyttjade en gansak tidig DASA dator att justera hydraultrycket på suveränt sätt. Bjelkenberg åstadkom en stamhållning som ingen senare överträffat med 33 m mellan "kraftiga diameterhack. Motsvarande maskiner ligger för ofta omkring 15 m och "busarna" ligger på 6 m.
Jag minns även den unge Magnus som körde Christer Lennartsson Espetunas tvågreppare som hade ännu bättre resultat med den klart bättre konstruktionen. Både Bo och Magnus var ämnen som gav impulser till de riktigt bra resultaten som behövs i grunden. Båda körde på Södra, men speciellt Bosses goda arbete premierades inte av Södra. När dessutom avverkningspriserna pressades valde hela firman att dra sig åt byggbranschen.
Skogsbranschen tror i skamlig omfattning, att arbete kan göras fort, bra och billigare.
Följden har blivit att den apteringskultur som fanns nästan fram till stormen Gudrun är som "bortblåst". Nu visar förare, entreprenörer och inköpare en negativ attityd p.g.a. att de inte vet vad det kan innebära och handla om värdemässigt. Flera förare säger att de är grymt duktiga, men vid kontrollfrågor så kan de inte ens prislistan i maskinen tillräckligt. Många kan inte ens utnyttja datorns kapacitet.
I för mycket är skogbruket och Skogforsk på 80 talets nivå.