Följande krönika i Land Lantbruk tycker jag innehåller så tydlig beskrivning av hur utsatt en grupp kan bli genom "utomparlamentariska" metoder av personer som tar till grov aggression vid fel tillfälle.
Flera ställen i krönikan beskriver konsekvenser som uppstår.....
Det borde vara allas skyldighet att motverka aktiviteter som med inslag av "övermod" i agitationen använder medel som "kör över" motpart. Vilken möjlighet uppstår då till förbättring? Hur mycket viktigt rivs ner i stället?
Den polarisering som syns i vår omgivning där det kastas ut klyssjor, fina ord som skapar motsättningar eftersom de uppfattas komma från en teoretisk värld etc. Oavsett goda avsikter med framförandet så tror jag att metoden fördröjer och troligen t.o.m. motverkar sina syften.
Vid personlighetskris framhålls ju hur viktigt det är att inte ändra för mycket på en gång. Att ändra så det uppfattas att det på onödigt sätt "river ner", det gagnar inte situationen, även om avsikten är lovvärd.
Personligen tror jag att överutnyttjandet av vår livssituation/miljö är med det viktigaste att besinna för oss, men det berör så många som inte är mogna att ens "dra sitt strå till stacken", att väldigt många måste först övertygas med förtroende och inte med förnedring. (LÄS nedan!)
