Skogstidningar använder nu hela sidor till att skriva om ny teknik med datortomografi som placeras i norrlandssågverket. Att ta vara på befintliga egenskaper i stocken är vällovligt.
Tanken går till tiden då jag började utbilda omkring aptering och virkestillredning. Närmaste såg fanns i Lidhult i form av ett ramsågverk. Där satt en person på en "släde" som följde med stocken vid inläggning i ramen. Själv var jag orutinerad att se en nybarkad stock och från det utseendet bedöma kvaliteten på de sortiment som skulle vara kvistfri (RS och O/S). Men jag imponerades av hur snabbt mannen lärde mig att se bulor och avvikande struktur på stockens "hårda" yta. (Detta var en kunskap som sen Snoka-Lars sen tillämpade med bravur.) Sågarens förmåga att på så små nyanser rädda kvaliteten på en stockhalva till snickeri eller "halvkvinta" med 50% högre värde det imponerade. (Norra räknar med 4% högre värde)
Tänk att denna kunskap sågaren hade redan på 70-talet kostar betydligt över 30 milj. kr att installera nu på ett sågverk och det anses vara en viss "revolution", 50 år senare.
Den insikt jag fick vid Lidhults ramsågverk och min "överförda" virkesmätningskunskap gjorde att huggarna på Hallandsregionen på ett par år ökade andelen av bra tallkvalitet, så vi var i klass med de bästa på Södra i norra Kalmar län. Mätaren Jembrant i Lidhult blev då ifrågasatt för, hur han mätte tall med så hög andel bra kvalitet. Han klarade kontrollen. (Den ökade andelen av bra kvalitet berodde också på att vi lärde oss att minska apteringsfelen och flytta dålig kvalitet till pallvirke, grovsparr etc.)
Slutsats: Idag återstår att ändra kunskapen i apterarna i dagens skördare, så de levererar stockar med rätt kvalitet, annars kan inte datortomografin hitta de större värdena. Här kommer okunnighet att avslöjas. Utan förbättring av apterarna så kan inte virkesvärdet optimeras. Det går inte att göra om Skoda till Mercedes.