Ert engagemang känns värdefullt. Besöksmängden var unik förra veckan. Södras nonchalans för sin uppförarekod är samtalsämne, som förstärks med ord som jag avstår att skriva.
Jag vill nämna reflektioner som nått mig från två håll. Har skogsföretagen, Södra och kooperationen överlevt sig själv och blivit något riktigt fult?
Alla hävdar att de gör det bästa för dig och sina medlemmar. Dessa fraserna är så slitna, att de erfarna skogsägarna skrattar åt dem. Visst finns det många som ändå tror på vad inköpare säger. Ytterst är det de som inte ens begär skriftliga uppgifter och nästan alltid blir mer eller mindre utnyttjade. En del vet inte om det.
Varför gör företagen på detta viset. ("Vaffö" som de små trollen sa i Ronja Rövardotter.)
En faktor lär vara att alla strävar efter tillväxt. Men inget träd växer till himmelen. Stora företag/enheter blir så klumpiga och byråkratiska, att de inte går att styra. För mycket energi/tid går gör att kommunicera. Det blir för lite kvar för att arbeta. Vid för stor klumpighet så krossar det mark/underlaget/kunder/medlemmar.
Då tar man till ihålig retorik och syftar på traditioner och klyschor att storlek i sig är vackert och bra. För ett ögonblick behärskar "klumpedunsen" situationen. Ordf. i Södra Lena Ek har nyligen precis använt retorik och skryt som medel för att försvara t.o.m. usel verksamhet.
Filosofer har sagt att demokrati inte kan bli hur gammal som helt. Den och kärlek måste ständigt förnyas åt rätt håll. Om de rika i demokrati (idag är det någon procent som äger 40% av värdens värde) måste något ske annars tar de, som utnyttjas eller inte når sina mål, till vapen.
När ärlighet, solidaritet, ödmjukhet, hjälpsamhet, kärlek etc. inte är ledord då är den positiva spiralen slut.