Vid läsning av Södrastyrelsens kommentarer över gångna årets resultat noteras vissa ordval och påstående.
Södra undviker att säga, att resultatet är klart lägre än förra året. Det handlar ju om mer än en halvering till 1005 milj. kr mot 2 162 milj. kr 2015.
Den fortsatt dåliga verksamheten i sågverksrörelsen med förlust –302 milj. kr kallar man "omstrukturering". (Den som pågått i ca 40 år utan önskvärt resultat.) Förra året var dock precis "näsan över vattenytan" med 10 milj. kr. Borde varit någon tiondels procent i netto.
Södra skriver "att man utför en koncentration till färre, men större enheter". Varför köper de då mindre sågverk och industrier? Är det olycksfall i arbetet? Är det Schottes idéer som kan genomföras igen? Vilket hopp ger detta för de som jobbbar på uppköpta sågverk, där Södra vill hämta kunnande och marknadsandelar? (Det ska bli intressant att läsa vad nästa ordförandegrupp berättar om senaste tiden i Södra och den kan nämnas i historisk belysning. Lars-Erik och Christer har ju lättat på vissa tungors band.)
När man i lördagens Smp läser om SÖDRAs och VIDAs resultat för 2016 undrar man om det är samma marknad de pratar om.
Södra gör jätteförluster på sin sågverksamhet. Vida gör ett rörelseresultat som är bättre än året innan. Södra beskriver massor med problem med marknaden medan Vida ser en massa möjligheter med redan existerande marknader och nya. Prislistor är idag väldigt svåra att jämföra, men vissa sortiment betalas på lika sätt och då ser man att Vida har betydligt högre betalningsförmåga mot sina leverantörer. Vän av ordning kommer då så klart med argumentet att Södra betalar ju efterlikvid och flera andra tillägg, men var kommer de pengarna från, jo en massaindustri där man är väldigt duktig.
Allt detta snedvrider ju konkurrensen väldigt, varför inte istället betala massaveden och flisen sitt rätta pris och sedan betala timret efter intjäningsgraden. Detta skulle ju sätta press på sågdivisionen att verkligen skapa positiva siffror.