Före fortsättningen i den pågående serien klämmer jag in några igenkännande synpunkt på vad Karolina Klyft reagerar på;
Orättvisor. Jag tänker på löften som Södra gett om likabehandling, som tummas på vid behov och framförallt när misstag skett, då står man inte för normal kvalitet och utskriven uppförandekod. Då tas en företagsbunden "lagbok fram".
Personer som "trimmas" in i orättvis affärsvärld och som därav anser, att det är så det skall vara. Jag har nämnt om virkesmätaren, som kände sig så allierad med köparna, så han tämligen direkt gick in i sågverket som inköpare. (Hur var han som mätare?) Sen eskalerade yvigheten hos personen "som kommit i smöret" med dålig ekonomi som följd och då användes pengar som skulle ut till entreprenörer som räntebärande pengar på eget konto en tid. Inköparen kunde till sist inte hålla reda på "mitt och ditt". Avsked ögonblickligen. Den här beskrivningen, den har gett flera igenkännande från läsare här, som haft insyn i detta. Även fler incidenter runt personen har nämnts. Skogsägare har mycket mer anledning att bevaka inköpare, åtminstone de som fått "uppmärksamhet" på sig.
Här vet just ni vad som hände, i det tydligt beskrivna fallet med Vida där förluster var hundratusentals kronor . Ändå finns det inköpare som i affärssamtal säger, att de alltid gillar sitt arbete. I så fall gillar de även att överutnyttja skogsägare. Även att smita undan det fulla ansvaret, när misslyckande skett. De försöker upprätthålla en värld, som de inte själv ville bli utnyttjade i.
Allt tycker jag indikerar att affärsvärlden skapat en anda, som måste hålla uppe gloria och kulisser så länge som flödet från den utnyttjade parten räcker för att verksamheten skall se "polerad ut". Konsekvensen av förbrukat förtroende slår alltid tillbaka. Personer som genom oegentligheter fått lämna fast anställning, de har fått stora problem när förtroendet för dem sviktar och folk innerst inne inte vill ha med dem att göra. Även i privatlivet har folk regerat kraftigt mot dem.