virkesakuten

Ett verktyg för bättre virke.

Filosofi 2

Förra inlägget fick genast en bekräftelse i ett telefonsamtal.

En förare i ett entreprenörsteam med bredd i sitt arbete, som placerade dem i bästa fjärdedelen på företaget, fick jag samtal från. Jag lärde känna dem i mitt arbete under ganska lång tid. De var fyra personer med ganska olika personligheter, som kompletterade varandra på bra sätt. En var trygg, saklig och mycket sund. En annan var intensiv, utvecklande och noggrann. Denne var den som jobbade med att Skogsjans aggregat 665(?) skulle prestera bra mätning. Detta lyckades han med till fulländning. han nådde hela 36 m mellan omotiverade diameterhack (>12 mm) på stamfil. En maskin idag som skryter med sin diametermätning når sällan över 18 m.

DASA 380 hade en "skruvmöjlighet" baktill på datorn, som han använde för inställning beroende på beståndets egenskaper. Här var en föregångare i branschen.

Södra tog inte var på denna grupps breda kapacitet. Södra placerade dem för ofta på nästan omöjliga bestånd och gav inte ersättning för prestation. När Södra dessutom pressade priserna till nivåer som motsvarar vad "slarvpellar" kan köra för, då sålde teamet hela rörelsen.

Personen som var utvecklaren i teamet lider nu med all rätt med skogsägare, som genom Södras "klass 2 gran" får konsekvenser av lättsinnigt slarv vid krök, som gör att inte ens 12 dm krökfel räcker, utan det blir vrak. Det är alltmer nödvändig "vrålkörning" i skördare utan skälig respekt för virkesvärdet.

Han märker också att yrkeshedern förefaller borta. Förarna vågar inte diskutera aptering, när de känner att kunskapen sjunkit hos de som förr kunde detta och de unga vet inte vad de borde kunna om aptering. Skogen har blivit en "träningslokal" för ungdomar, som sen söker sig till andra branscher.

Vi var eniga om den miljard i apteringsförluster, som skogsägarna drabbas av årligen.

Ovanstående är resultat av ny "religion" med dollartecknet som bibel.

Skogsbruket får vad den betalar för.

Taggar: Södra;