Artikel i senaste Skogsägaren där skrivs enbart om nackdelar med hyggesfritt. Är detta ytterligare exempel på vad forskningsvärlden vill visa?
Varför är alltid trädbevuxet med tätt välskiktat bestånd från medelhöjd och uppåt sämre att producera värdefullt virke än kalyta och småträd i 25 år (en tredjedel av tiden) vid en generation av dagens hyggesbruk?
Samtidigt finns exempel i provyta där god hyggesfri "miljö" skapats och där volymen per ha närmar sig 10 m3/år. Följaktligen en bra bit över bonitetsvärde och nära dubbelt mot referensområde intill med vanligt skogsbruk.
Tidningen skriver också kritiskt om 25% ökad drivningskostnad för hyggesfritt. Vad jämförs det mot? Entreprenör som avverkat 2-300 m3 hyggesfritt talar om ökning ca 15-20 kr mot slutavverkning.
Därför kan man undra om det använts förare i proven med full kunskap för ändamålet? Jag har lyssnat på hur entreprenör berättade om hur mycket de behövde lära sig innan de började prestera lite bättre i ett försök med Södra och då var körningen nästan slut.
Hur vägs klena gallringar in i kostnadsbilden?