virkesakuten

Inte oväntat blir det samtal om skrivning här på Virkesakuten när jag möter skogsfolk.

Deromes så tydliga försvar av överlägsenhet och att gå sin "egen väg" har stört väldigt många skogsägare. (Se tidigare inlägg.)

- De ideliga utspel från köparehåll i press stör också relationerna till skogsägare, när de genomskådas. (Läs inlägg/artiklar med extra eftertanke.)

- De alltmer sofistikerade metoderna i redovisning, måttenheter (fuskfub), marskoningsgaranti (Södra), fördelningsaptering (nästan alla), kvalitetsgallring, och 20 metoder  ytterligare gör att skogsägaren känner sig "något steg efter" inköparen och får svårt i diskussionen.

- Till detta kommer ihärdiga yttranden vid kontraktering från inköparen/bolaget, att vi gör det allra bästa för dig som skogsägare (när vi dock valt det bästa för oss först).

- Beroende på bolagets ekonomiska situation eller direktiv från ledning, så är det dock inköparens skyldighet att se till bolagets bästa först där han är anställd.  Kooperationen är inte heller några änglar. Detta har även uttryckts när rättelse diskuterats med inköpare och ärendet överförs till högre chef, då förklarar inköparen, att i nästa förhandling är han då "köparens ombud".

- Detta oftast uppenbara dubbelspel, det har inte alla skogsägare genomskådat. De tror ännu på det  sagda ordet, utan att de ens begär allt viktigt nerskrivet.

 

- Köparna driver utvecklingen allt mer "åt sitt håll".

- Samtidigt minskar genomsnittskunskapen hos skogsägarna som grupp.

- Att välja förvaltningsuppdrag, är ibland bara ett tuppfjät från att lämna skogen till köparen (utan att  de betalar för den).  

- Ovanstående i kombination genom anskaffning av skogsfastighet på gynnsamt sätt, det gör att självbevarelsedriften blir för låg hos skogsägaren i dessa fall.

- Många skogsägare är inte kapabla att granska redovisning, mätsedlar, kostnad, kvalitet i arbete etc.

- Än mindre kapabla att försvara sin rätt när fel uppstått.

 

Hur är din kapacitet?