I mina ögon förvånar detta synsätt.
- Hur vet en skogsägare vad som är rätt pris för sin avverkning om inte prislistor och flera referenser kan jämföras mot egna trädslag, grovlek, kvalitet, mängd etc.?
- Hur kompetenta är flertalet av skogsägarna på ovanstående och vid förhandling?
- Enklaste förhandlingsläget kanske är när 2.000 m3 skall säljas och det är attraktivt så flera köpare köpslår om avverkningen. Då väljs oftast den som betalar bäst. Om säljaren är kompetent omkring kostnader, kvalitetskrav på avverkning och redovisning så är läget gott.
- Kanske det svåraste läget är när avverkningen omfattar gallring med skiftande markförhållanden och det kräver avverkning vid frusen tidpunkt. Bara ca 200 m3 eller 4 ha gallring.
- Olika beståndsförutsättningar råder och träden är inte definierade utan beror på skördarförarnas val av gallringsstammar.
- Köparna ”springer inte benen av sej” för att komma över denna volym.
- Om köparen har begränsad kunskap, om gallring (trädval och gallringstyp), kostnader, avverkningsförhållanden, kvalitet på arbete, bor 8 mil från skogsfastigheten och sällan förhandlat om skog med ”proffsiga” virkeshandlare, är utgångsläget mycket svårt.
- Mina erfarenheter är att bland de skogsägare som ändå lurats av virkesköpare eller fått ett ”avslut” som inte blev till belåtenhet, så är det ca 50% av dessa som skulle betraktas som rutinerade skogsägare, förhandlingskompetenta och med stort kontaktnät.
- Inte minst senaste året har många i södra Sverige förhandlat och sålt till fast nettopris per m3fub. Mer än hälften är nu ganska öppna och säger att de gjorde en otillräcklig affär. Hur många som i det tysta är missbelåtna vet jag inte. Men några år senare brukar det erkännas att ”förra virkesaffären var inte så bra”.
- Lura inte in andra skogsägare som är bland de som har dåligt utgångsläge i förhandlingen i samma ”frejdiga virkeshandel” som ni förespråkar. Sannolikt är det dessa dåliga affärer som gör att vissa andra gör riktigt bra affärer.
- Kanske närmar vi oss läget på 50-60-talet då det var mest affärer mellan skogsägare och virkeshandlare utan fasta priser. Dråpslaget blev då när köparna ”delade upp kommunerna mellan sej” och inte konkurrerade.
Lycka till om nästan alla kan bli vinnare.